Jag skär mig för att överleva

Copyright Anna Bolander, Solo issue 9, september 2000.

Sandra är 23 år men ser yngre ut. En vanligt tjej som går på Komvux, arbetar med djur och lider av depression så djup att hon skär sig med rakblad för att orka leva.

“Jag har mått dåligt så länga jag kan minnas och jag har aldrig vetat varför. I tonåren insåg jag att det inte var normalt att känna som jag gjorde, jag hade inget skäl för mig att må dåligt och det fick mig att må ännu sämra.”

Sandra berättar sin historia lika sakligt som om det var någon annans och det är lätt att förstå att hon under så lång tid lyckades lura sin omgivning att det inte var något fel på henne. Trots självmordsförsök och mångårig depression ser hon ut som vem som helst.

“Jag har alltid envisats med att det inte är något fel på mig. Jag vet bättre nu, men jag var tvungen att upptäcka det själv.”

Efter att i flera år ha pendlat mellan anorexi och bulimi var Sandra så djupt deprimerad att hon hoppade av gymnasiet. Hon flyttade hemifrån och började arbeta utan att depressionen lättade. Till sist blev sjukdomen för mycket att bära och hon gjorde ett försök att ta livet av sig genom at skära upp pulsådern.

“Egentligen ville jag väl inte dö, för då skulle jag ha valt en säkrare metod och hoppat framför tåget för länge sedan. Undermedvetet ville jag att någon skulle se hur jag mådde och rädda mig.”

Men ingen räddade Sandra som överlevde eftersom hon inte skurit sig tillräckligt djupt. Istället upptäckte hon att hon kunde lätta depressionens tryck genom att skada sig själv.

“Om jag tar ett rakblad och skär mig tills det blöder mår jag bättre för stunden. Jag ersätter min inre smärta med en yttre som jag just då tror att jag kan kontrollera, och det lugnar mig. Det är som att jag skär mig för att överleva.”

Sandra är märkt av sin sjukdom. Vänster handled är streckad med lila ärr, armvecket har spor av djupa snitt och vaderna är fulla med läkta och halvläkta skärsår. Hon berättar att hun brukar skära sig i ljumskarna också. Eftersom den delan av kroppen nästan alltid är klädd så kan ingen se såren och hon slipper undrande blickar.

När Sandra pratar om sin självdestruktivitet låter det nästan normalt, som om att skära sig själv med rakblad är någonting hon måste göra.

“Jag köper förband med penicillinsalva på och förbinder såren så att de inte ska bli infekterade. På något sätt känns det bra att ta hand om det själv. Laga liksom.”

Sandra försöker berätta hur hon mår när det är som värst, men det är svårt för henne att hitta de rätta orden.

“Jag mår dåligt”, “jag orkar inte leva” och “ingenting känns bra” låter ganske futtigt. Men det finns inga andra att ta till, för hur förklarer man hur det känns att aldrig någonsin må bra? Att sakna viljan att leva?

Det senaste halvåret har Sandra mått lite bättre. Efter mycket letande hittade hon en amerikansk webbring på Internet, som bestod av massor av tjejer och kvinnor med samma sjukdomsbild som hon.

“Det var fantastiskt. Jag trodde hela tiden att jag var ensam om att ha det så här. Ätstörningar vet alla vad det är, depression också, men jag hade aldrig hört talas om andra som skadar sig själva, så jag trodde att jag var galen. Bara att få känna mig ‘normal’ hjälpte.”

På webbringen var det flera som skrev att terapi och antidepressiv medicin hade räddat dem och eftersom började Sandra inse att det kanske fanns hjälp att få i alla fall. Efter att ha tagit mod till sig berättade Sandra allt för sin mamma, som tog med henne till psykakuten. Sandra blev remitterad till en psykolog som gav henne diagnosen depressiv, sjukskrev henne och gav henne antidepressiv medicin.

I början fungerade medicinen inte alls, utan Sandra sjönk ännu djupare och hamnade till sist på akuten efter att ha skurit upp ådrorna i armvecket.

Efter det höjdes medicindosen och i kombination med samtalsterapi har Sandra fått ett litet hopp om livet även om hon fortfarende skär i sig för att försöka kontrollera depressionen.

“Jag är langt ifrån frisk än, det vet jag. Nu kan jag bli rädd för mitt eget beteende när jag tappar kontrollen och skär för djupt. Jag vill bli frisk, men det är knappt att jag vågar för jag vet inte hur det känns att vara tillfreds med livet. Jag är van vid att må dåligt, det vet jag hur jag ska klara av, men jag vet ingenting om hur man mår bra.”

Ärren på Sandras handled och armar har bleknat och kommer säkert knappt att synas om något år. Värre är det i ljumskarna och på vaderne, där de inte syns lika mycket. Även om det är fruktansvärt att hon skadar sig själv så kanske det på något sätt kan ses som positivt att hon ändå är mån om att kunna passera som frisk.

“Ärren är en del av mig, för det är så här jag är. Men samtidigt vill jag inte att alla ska veta, så någonstans tänker jag ändå framåt. Jag försöker se det som att jag innerst inne tror att jag har en framtid.”

Självskadebeteende

Depression och ätstörningar som anorexi och bulimi är psykiska sjukdomar som de allra flesta känner till. Med dessa problem följer ofta andra som inte är lika kända och därför mer svårupptäckta, till exempel ‘självskadebeteende’.

“En person som inte mår bra kan försöka mildra sin ångest genom att skada sig, men det kan också betyda att de vill straffa sig själva för något i sin personlighet de inte vill acceptera. Ibland har dessa flickor, för det är oftast flickor, ätstörningar och dålig självbild och tycker att de förtjänar att plågas”, säger leg. psykoterapeut och verksamhetschef Göran Carlsson på MH-Kliniken i Mora, där man är specialister på ätstörningar. Han berättar att ett självdestruktivt beteende oftast inte innebär att patienten verkligen vill dö, utan ber omgivningen om hjälp.

“Samtidigt finns alltid risken att patienten ska skära för djupt och råka ta livet av sig. Det är därför väldigt farligt att försöka döve sin ångest så.”

Göran menar också att självskadebeteendet har ökat de senaste åren och att man inte vet om det beror på att fler fall upptäcks nu eller om det faktiskt ökar.

1 av hundra kvinnor, 13-30 år, har anorexi. 3-4 av hundra svenska kvinnor har bulimi. Men det faktiska antalet är fler: 10 till 20 av alla svenska kvinnor räknas in i det mörkertal som varken fått eller sökt vård. Däremot vet man inte hur många som lider av depression.

Vill du veta mer? Gå ind på http://www.selfharm.net/.

Sidebar

Finding Articles

Not all magazine and newspaper articles are available for direct download. However, you can most likely find articles through the ProQuest information service.

Most universities and other schools have access to ProQuest or similar information services.